dontletnoonein

Haha, flög över alla barer i staden till Krunegårds insana ylanden och Chet Bakers beboppande som drog mina öron mot asfalten med styrka och säkerhet att hon fanns på slutet av den långa resan. Och när jag val var där dog vi i varandras famnar och jag somnade lycklig bredvid henne men när jag vaknade och hostade till liv fanns hon inte där hon skulle jobba och hade gått någon gång under natten/dagen efter vågade jag knappt titta henne i ögonen än mindre prata med henne hon var så vacker och jag var klädd i kafka som en katt spytt upp bakom hörnet. sen vågade jag möta hennes blick men det var efter att dagen blivit natt och natten blivit morgon och jag åkt med järnloken in till Peking som svävar bland molnen när hon går på dess gator.